Looking into the Corvette world with my Corvette friends

3

Njut av bilder från Janne o Kerstins Floridaresa 2010.

Vi var i Florida i knappt fyra veckor från mitten av januari till mitten av februari. Vi hade tur med vädret, då vi kom mitt emellan två köldperioder. Tom apelsinerna i Orlando hade frusit pga nattfrosten. 

Här är en karta över Florida du kan återvända till när du vill orientera dig.

 



Ett direkt tips jag vill ge er är att kolla efter boende tidigt om ni avser besöka NCRS corvetteträff i slutet av januari i Kissimmee/Orlando. Glöm inte heller att leta fram broschyren RoomSaver (finns överallt att få tag i), som kan spara många sköna dollar när ni letar rum i Florida.

Bra hemsidor för prisvärda hotell på gångavstånd till corvetteträffen:
Observera att priserna höjs mycket på hotellrummen vid en träff, därför skall man boka tidigt.

http://www.celebration-suites-kissimmee.com/

http://www.super8maingate.com/home.html

Hemsida for NCRS:
http://www.ncrs.org/

 
- Om du vill börja med NCRS-träffen är det bara att gå vidare. - Vill du börja med Mecums 2000 bilars samlarbilsauktion  klickar du här - Vill du börja med att titta på GM muskelbilar på Muscle Car City i Punta Gorda
klickar du här

 
- Vill du börja med att följa vår rundresa i Florida
klickar du här.
 

I Kissimmee ligger Old Town, som är som en gammal amerikansk stad med massor av affärer och ett nöjesfält. Runt omkring finns massor av affärer för turistsaker och dessutom finns hur många restauranger som helst, dessutom i alla prisklasser.
 

Kvällen innan träffen såg inte så bra ut från vår balkong när vi blickade ut mot  väg US 192 som passerar träffområdet.
 


Men när fredagen kom och alla gammelcorvetter hade samlats så var det som en svensk sommarmorgon i juni. Detta är bara en liten del av området för C1-C4 corvetter som hade kommit för att bedömas. Svårt att säga hur många det var, men inte under 300 fina gammelcorvetter var där.

 


 

1953 var startåret för tillverkningen av Corvette. Här är en som visas upp som ett originalobjekt.
 

Domarna hade mycket att göra. Det var ju originalbedömning, så inget ombyggt premierades. Om du vill läsa om hur originalbedömningen går till i detalj, så hänvisar jag till www.ncrs.org.

 


Jag kommenterar inte alla bilderna från bedömningen utan ni får titta själva. I stället publicerar
jag många bilder, men tycker ni att det är ointressant är det ju bara att scrolla vidare.
 

NCRS har originalbedömning tom C4 modellen. Observera att man använder sig av en utförlig manual vid bedömning. Nyare Corvetter får ge sig till tåls ett antal år.
 

När var det rader av C3'or i olika utföranden. Observera överdragen till bilarna som ligger på staketen bakom. NCRS har regler för när överdragen skall tas av inför bedömning och när de får sättas på igen.
 

 

 

-57 och -58.
 

1962:or.
 

Fuel injection aggregat till en -58. Ett konstverk.
 

 

Dubblett i Split Window, Corvette 1963 coupe.
 

427, 435 hkr med tre tvåports förgasare, också ett konstverk. Observera luftpumpen precis bakom kylaren.
 

Per-Erik o Ann-Sofie Fors Corvette -68 cab. De har flyttat till Florida och tog upp sin Corvette till Kissimmee för bedömning. De fick 95,1% originalpoäng på Top Flight bedömningen. De fick avdrag på att summern - när tändningsnyckeln sitter i - inte funkade samt att backljuset inte funkade. (Det funkade dock när dom körde hemifrån.) Sen fick de avdrag på att motorrummet var lite för blankt samt att det var fel laddrelä. De fick också avdrag för att däcken hade ett för litet längsgående spår. Per-Erik skall nu försöka att få Top Flight över 97% då kan dom få bilen bedömd vid "Bloomington Gold". Bilen har dom renoverat helt själva och den var i ett mycket dåligt skick  när dom köpte den. Vi ber att få gratulera till en superrenovering.
 

En översiktsbild igen.
 

 

Får vi kalla det dussinbilar...
 

I vimlet.
 

Här är den gamla 53:an igen fast bakifrån.
 

C2 big block bilar var det gott om.
 

Under bedömningen hölls även domarkurser. Här får man lära sig sen C3.
 

Jörgen från Sverige hämtade inspiration för renovering av sin -67 Corvette.

Till toppen på sidan
 
Rundvandring på corvettemarknaden


Den här synen möttes vi av när vi gick in på corvettemarknaden.
Då kan ni förstå att på marknaden var det inte bara original som gällde.
 

Alla de stora corvettefirmorna fanns representerade.
 

Även en massa små firmor som har corvettesortiment kunde man hitta. Det är kul med dessa firmor för deras sortiment hittar man ju inte alltid i de "stora" firmornas kataloger.
 

Kanske ett nytt chassi att lägga din gammelcorvette på...
 

... och få det här stuket...
 

... och det här maskinrummet.
 

Stainless Addiction i USA har mycket blankt godis till främst C3-C6 och ger 10% rabatt till klubbmedlemmar.
Se mer under länkar.
 

Lite "gott" för att putsa corvetteägarens kropp. Kanske ett presenttips. Stainless Addiction har det.
 

Lite blänk till din C5 för front eller bak.
 

Lite blänk till din C6 för front eller bak.
 

Och mitt i vimlet på marknaden stöter vi på Kerstin och Hasse Dubois från Stockholm. Trevligt.
 

Kanske några nya Corvette tidningsprenumerationer?
 

En ny ram med en LS-motor?
 

Bromsdetaljer.
 

Har du en rostig ram, inga problem, här finns lösningen.
 

Behöver du ett fuel injection aggregat?
 

Kanske man får fresta med ett big block objekt?
 

Det fanns många skrotdelar till nyare corvetter, bl a C6 lyktor i olika färger.
 

Keisler var med och visade upp sina 5- och 6-växlade växellådor till gammelcorvetter.
 
En koll på en del av alla de Corvetter vi såg förutom de som skulle bedömas
 

1966 L88 prototyp.
 

1995 Pace Car, ovanlig.
 

Stainless Addiction's visningsbil. En 2005 C6 cab.
 

1966 cab big block, lite annorlunda stylad med ett fantastiskt fint motorrum.
 

1996 C4 Collectors Edition, bland de sista C4-corvetterna.
 

-67 cab med modernisering till en LS2 motor.
 

1972 big block cab.
 

2007 Pace Car cab, åtråvärd.
 
Z06-modellen av C5.
 

1965 cab.
 

En 1974 cab i detta skick för $ 2900.
 

Kanske en första årsmodellen av C4?
 

1967 är King of Mid Years. En lika fin finns i Göteborgsområdet.
 

En custombyggd C2.
 

De sena C3-modellerna har börjat bli  mer och mer populära och priserna börjar stiga så sakta.
 

Grand Sport coupe från 1996 är en mycket åtråvärd Corvette.
 

Stylade C5:or fanns det många av. Kanske finns det idéer och inspiration att hämta?
 

Ytterligare C5 styling.
 

En orgie i rostfritt på C5.
 

Breda kromfälgar är på modet för vissa C5 ägare.
 

Kvinnan i familjen ägde den rosa och mannen den blå. Är det så det är med könsfördelningen...
 

Kvällscruising i Old Town.
 

C5 med annan motorhuv och rödstripad. Snyggt eller dålig smak?
 

En C5-värsting. Snacka om breddad kaross och breda fälgar.
 

En C6 ZR1 vore inte fel.
 

Ytterligare ett motorrum från C5.
 

C5 Z06 2004, Commemorative Edition som stylats ytterligare.
 

Här är det racingstuk som gäller.
 

Ett lite annorlunda luftfilterarrangemang till C3.
 

Nu får vi lugna ner oss lite och gå till baka till rötterna från 1953. Blue Flame kallades den 6 cyl motorn som då var high tech med sina trippelförgasare.
 

The American Dream är att bli fotad framför en Corvette Split Window.
 

Den amerikanska drömmen är väl uppfylld om man har en äkta Z06 Split Window 1963 i tävlingsversion.
 

Den amerikanska drömmen i svensk version på våren år 2010 är väl att få öppna garaget och köra ut sin Corvette 2010 cabriolet i Grand Sportutförande....
 

Målning på huvisolering på C5.
 

Kom inte och säg att jag har många dödskallar i mitt motorutrymme.
 

Målning under huven på C6 med borttagen huvisolering.
 
Följ med på en resa i Florida från Orlando, utmed ostkusten ner till Key West.

Efter att vi lämnat Orlando åkte vi österut ca två timmar till den lilla staden Titusville som ligger vid Atlantkusten.
Staden är mest känd för - i alla fall för mig - för Eckler's. Här har vi som är klubbmedlemmar 25% rabatt på det mesta om man uppger medlemsnummer (jo då, de har lista över alla klubbmedlemmar).
 

Eckler's säljer det mesta till Corvette och det är väl nästan ett obligatorium att passera där när man besöker Florida och fylla resväskorna med allt corvettegodis. Det finns många sköna dollar att tjäna in. Vill du också få denna förmån, gå in på www.clubcorvette.se och anmäls dig som medlem. Avgiften tjänar man snart in.
 

Den första staden efter Orlando vi turistade i var St Augustine, som ligger norrut på östsidan. Det sägs ju vara Amerikas äldsta stad.
Att boka in på motell efter vägen underlättar om man skaffar sig en "Roomsaver", som jag nämnde i början av den här fliken. Då kan man i januari och februari lyckas få tag på riktigt bra rum för runt $40. Sen tillkommer ju skatt, men var gör det inte det? Om man vill vara ganska säker på att få tag i hotellrum till bra priser bör man checka in med sina kuponger före kl tre om dagarna.
 

Nere vid hamnkvarteren i St Augustine. Det kan vara bra att veta att längs de flesta ställena utmed kusterna i Florida, så har man först fastlandet och sedan liknar det som att det flyter en jätteflod parallellt med stranden och sen är det en långsmal ö mot havet.
Därför har man riksväg 1 (US 1) som går ända upp ifrån nordöstra USA och ända ner till Key West. US 1 sträcker sig ofta utmed fastlandskusten. Vill man åka utmed havet får man då ofta ta den fina parallellvägen som kallas A1A.
 

Så här ser en typisk militärkyrkogård ut i de små städerna i USA. Det finns gott om dessa och de sköts exemplariskt.
 

Detta sägs vara  det äldsta huset i Amerikas äldsta stad St Augustine. Nu har väl amerikanerna inte riktigt samma värderingar när man pratar om gamla hus typ i Sverige, men de får väl hållas.
 

De allra flesta städer utmed havskusterna i USA kan ståta med en egen pir, så även St Augustine. Riktigt härligt i slutet av januari.
 

Så här är det skyltat till varje Public Beach. Man får inte ens tillträde till de flesta Beacharna i Florida, då de oftast är privata. Och får man tillträde gäller det att passa sig och inte bryta mot några regler. Lite tuffare än i Sverige.
 

När vi passerade Flagler Beach undrade vi vad som stod på eftersom det var så många bilar parkerade där...
 

...Då såg vi att alla stod vid stranden och kollade ut över havet och då fick vi syn på ett ganska stort antal sådana här vyer. På kvällen när vi tittade på Fox News på TV, fick vi klart för oss att här hade en surfare blivit dödad av en hammarhaj. Man sa också att stora stim av hammarhajar hade samlats på vissa ställen utmed kusten.
 

Amerikanarna är inte blyga i sin marknadsföring. Kanske det är som det står, men visst är det en häftig beach...
 

...Där man får köra på stranden.
 

Nu åker vi norrut mot infarten och ni ser den berömda piren i Daytona Beach.
 

Det är !0% arbetslöshet i USA  och tom lite mer bland ungdomen. det här är en populär sysselsättning då.
 

Ibland klagar damerna på att det inte är jämlikt, men då har de fel. Kan det bli mer jämlikt än detta, när karlarna låter fruntimren köra corvetten i alla fall en dag på året?
 

Längs med US 1 finns ettr antal vackra naturparker dit allmänheten har tillträde. Det kostar mellan $ 5-10 för att komma in och det är det värt. Sparar man in på det kan det ibland vara svårt att få tillträde till naturen.
 

Och visst är det vackert att gå omkring här i januari-februari.
 

Dessa fåglar är blixtsnabba att undvika bränningarna när de söker efter föda.
 

Det är spännande att komma pelikanerna in på livet, men man får passa sig så de inte nafsar tag i dig.
 

I Ft Lauderdale kan det vara trevligt att tillbringa ett antal dagar. Bl a är en kryssning på flodbåten Jungle Queen
 nere vid beachen ett måste. Hemsida: www.junglequeen.com. Här åker vi ut ur "småbåtshamnen".
 

Det är en upplevelse att få se alla de extremt fina husen längs floden. Jag visar några stycken, sen får ni själva ta båten och kolla.
 

Inte fel att ha sitt lilla sommarhus här, när man är över och hälsar på.
 

Kanske det förra huset var lite trångt, så vi byter upp oss ett snäpp.
 

Eller du kanske vill ha en liten lägenhet så det inte blir så mycket att städa. Vi fixar det också.
 

Det finns ett hus för varje smak.
 

Efter halva sträckan var det dags att gå i land en stund och sträcka på benen och titta på en mini alligatorshow.  Riktigt trevligt, om man nu får säga så...
 

Nej, det här är inte Obamas hus, även om det kallas för Vita Huset.
 

Efter att ha varit i Ft Lauderdale var det dags att åka söderut, ja det tar knappt en timme, sen är man i Miami. det finns mycket att göra i Miami och en av sakerna är att besöka Everglades.
 

Och alligatorer fanns det överallt där det fanns vatten.
 

Åker man in i Everglades via Homestead (strax söder om Miami) finns det en liten små väg som tar drygt en timme att åka till havsbandet. På vägen dit finns små avstickare att stanna till vid. Anhinga Trail är nog en av de bästa och här får man se det mesta av djurlivet. Fågeln du ser på planschen heter Anhinga och kallas även ibland Snakebird, Darter, American Darter, eller Water Turkey,
 

Denna fågel var vanlig i år. Då det varit en redig köldperiod i början av januari, kom dessa renhållningsfåglar för att ta hand om död fisk som frusit ihjäl och flutit upp.
 

Anhinga fågeln känns väl mest igen med sina utslagna vingar när den torkar fjädrarna i solen.
 

Visst är det en vacker fågel?
 

Detta är vad fåglarna ägnar sig åt, att fiska och mata ungarna. Här har man fått tag på en riktig läckerbit.
 

Och kom inte alltför nära, då får du med mig att göra!
 

Längst ut vid havet i Everglades finns en liten turiststation med en liten hamn som heter Flamingo.
 

Här kan man ta en flatbottnad båt och åka rakt ut i havet. Lägg märke till att här är det bara ett par dm djup så långt ögat kan nå. Everglades är fantastiskt.
 

De träd som växer på sandbankarna kommer från frön som fastnad i sanden och låtit de rötter som växt ut gräva ner sig i sanden. Och vips så har vi ett träd.
 

En syn som börjar bli mer och mer ovanlig. E Manatee familj (sjökor) i Everglades. Dessa - stora som valrossar - mycket snälla gräsätande djur minskar snabbt i antal pga av motorbåtstrafiken. Ett par hundra gick åt i vinterkylan i januari 2010.
 

Man kan hyra kanot för att ta sig ut i vattendragen i Everglades. Det hade dessa trevliga damer i 70-årsåldern gjort och tillbringat ett dygn i träsket. De hade med sig all packningen, både i båten och på bryggan (hur de kunde lyckas med det). Den snälle gentlemannen hjälpte damerna att packa ur kanoten så de kunde komma i land.
 

Det går att stanna på många platser i Everglades och att komma ett par meter från en alligator är inga problem. Det är väl bara att hoppas att den är mätt, för de är otroligt snabba att kasta sig ur vattnet om de känner sig hotade.
 

Den andra populära vägen är att åka rakt västerut från Miami till Shark Valley och ta en tur för att komma ner i träsket norrifrån. Vår guide demonstrerar hur djupt det är i hela Everglades.
 
Tornet bjuder på en fin utsikt över hela Everglades.

 

Och här ligger vi precis nedanför tornet och har det mysigt i solen.
 

En av de vanligaste innevånarna i Everglades.
 
 

Vadå arrangerat, hur kan ni säga det? Ni ser väl på kroppsställningen och det naturliga leendet (på Kerstin alltså)  att det här är vanligt vardagsrutin. Gissa om alligatorn vaktade sina ungar...
 


En stilla kvällscruising på Miami Beach. När det var Super Bowl time, så tog det fyra timmar att åka den sträcka vi normalt åkte på 10 minuter.
 

I stället för att lägga 200 dollar på ett billigt motellrum i Miami när det var super Bowl, tyckte vi att vi fick mer för pengarna på ett strandnära hotell på ön Marathon på väg till Key West. 130 dollar per natt var prisvärt fört denna utsikten och 10 meter till stranden.
 

En av de högsta punkterna i södra Florida, toppen på Seven Mile Bridge, värt varenda mile att åka på och njuta.
 

Och längst nere i Key West både börjar och slutar Highway 1, som vi åkt på utmed Floridas östkust. Vi har även åkt samma väg uppe i New England, men det är en annan historia.
 

Ett måste att besöka i Key West. Är detta en av världens mest fotograferade platser, månne?
 

En av de stora attraktionerna på kvällen i Key West är att gå ner till hamnen och njuta av solnedgången. Det var vår tredje vistelse här och det började så här bra, men när solen skulle gå ner i havet kom molnen och det blev inte bättre än så här.
 

Så nästa dag åkte vi tillbaka till Seven Mile Bridge och promenerade på den gamla bron. Här hade man en fantastiskt fin vy över den nya bron.
 

I stället fick vi nöja oss med en fin solnedgång över Seven Mile Bridge. Och där slutar bilderna från Florida för den här gången.
 
Till toppen av sidan